Konstanthållning av nivå i ångdom

En ångdom på en panna får aldrig bli tom (torrkokning) vilket leder till sönderbrända värmeväxlare. Finns det en ångturbin efter domen får domen aldrig bli full då vatten i ångan till turbinen förstör turbinbladen.

Ångdomar är dyra och man vill därför minimera storleken. Storleken bestäms bland annat av bränslets styrbarhet. Eldas pannan med olja eller gas kan värmetillförseln ändras relativt snabbt och små ångdomar kan användas. Tidskonstanter på 0,5 – 1 minut. Fastbränslepannor kräver större domar, tidskonstanter cirka 2,5 minuter.

Eftersom ångdomen alltid är en liggande cylinder varierar avkokningsarean med vattennivån. Avkokningsarean bestämmer nivåkretsens processförstärkning och får inte variera för mycket. Vanligen väljer man ett arbetsområde kring centrum på domen, där nivån varierar minst. Arbetsområdets storlek brukar vara ± 10 % upp till ± 20 % av dom-diametern, det vill säga totalt 20 % respektive 40 %. Börvärdet ställs straxt ovanför centrum, cirka + 2 % (vid ± 10 %). 

Den vanligaste konstanthållningsmetoden är PI-reglering med nivån som ärvärde. För att säkerställa bränslestyrningens följsamhet ska den kaskadregleras. Denna typ av konstanthållning brukar ändå ge upphov till stora svängningar på nivån, speciellt vid relativt snabba ångflödesändringar.

Vid ett ångpådrag sjunker trycket i domen (speciellt om den är liten). Trycksänkningen i domen gör att avkokningen ökar och mer ånga bildas i vattnet och nivån stiger, nivån går åt fel håll och regulatorn stänger bränsleflödet. Fenomenet som kallas ”swalling” varar i storleksordningen 30 sekunder innan trycket stabiliseras. Dom-nivån svänger först över och sedan under. Man får således olovligt stora svängningar. För att motverka svängningarna framkopplas ångflödet som då direkt får styra mavaflödet (matarvattenflödet). Eftersom man mäter dom-nivå, bränsleflöde och ångflöde kallas konstanthållningen för trepunktsreglering.

Ur säkerhetssynpunkt bör (ska) domen förses med två glasrörsställ, dubbla nivåreglerkretsar (nivågivare) med separata oberoende låg- och höglarm samt ytterligare oberoende givare med låg- och höglarm (se klassning av pannan).

För att hindra smutslagring i botten förses domen med en ventil ansluten till domens botten. Ventilen styrs i proportion till uttagen ånga (kvotering). Smutsvattnet används för uppvärmning av rent vatten via värmeväxlare (värmeåtervinning) samt trycksänks (flashas) och filtreras. Även flashångan kan återanvändas efter kondensering i kretsar där det inte krävs absolut rent vatten.