VVS - värme, ventilation och sanitet

Lokaler värms på olika sätt. En del värms upp med hjälp av den energi som avges från produktionsutrustningen, exempelvis i stålverk, och saknar därför helt värmesystem. Andra lokaler är utrustade med konventionella uppvärmningssystem, exempelvis valsverk och kontor. I alla lokaler sker en luftväxling för att skapa en innemiljö med bra luftkvalitet. Anledningen till att lokaler värms och ventileras är främst människans krav på en lämplig innemiljö avseende lufttemperatur och luftkvalitet, men även känsliga maskiner och varor kan ställa krav på innemiljön. Det är många faktorer som påverkar hur vi uppfattar klimatet i en lokal. Den faktor som lättast kan mätas är temperaturen och således är det denna faktor som vanligen diskuteras. Emellertid är det även andra faktorer som har minst lika stor betydelse så som lufthastigheten, omgivande ytors temperaturer och luftfuktigheten. Det är den sammantagna effekten av alla dessa faktorer som avgör hur vi upplever klimatet i en lokal.
 

VVS-systemens funktion och anpassning till det verkliga behovet

Många VVS-system är inte anpassade till de behov och förutsättningar som är aktuella och det är vanligt med felaktigheter som beror på exempelvis felaktig projektering, felaktig montering och eftersatt skötsel och underhåll. Det finns också VVS-system som fungerar, men som inte tillgodoser de verkliga värme- och ventilationsbehoven. Ofta sker det stora förändringar, så som att den ursprungliga produktionsutrustningen i en lokal byts ut mot en mer effektiv utrustning eller att lokalen utnyttjas för andra ändamål än vad VVS-systemet var anpassat till, utan att VVS-systemet anpassas till de nya behoven. Resultatet av sådana förändringar och kompletteringar blir ofta att lokalen ventileras onödigt mycket med en alltför hög energianvändning som följd. Det är också viktigt att specificera vilka verkliga krav på temperaturer och ventilationsmängder som ställs i olika lokaler. Som regel är det de personer som arbetar i lokalen som ställer de hårdaste kraven, medan kraven för maskiner och utrustning är mildare eller obefintliga. Således är det av intresse att kartlägga varför personer vistas i lokalen, i vilken del av lokalen som de vistas, hur ofta och hur länge de är där.
 

Värmeproduktion för uppvärmning av byggnader

Produktion av värme för lokaluppvärmning av industrianläggningar och industrilokaler sker på olika sätt. Ofta har industriområdet en lång historia, som präglar energiproduktionen. Ångbehovet har ofta utgjort en utgångspunkt. Ångan distribueras ofta i ett ledningsnät, som kanske omfattar de flesta produktionslokalerna och det har därför varit praktiskt att tillgodose behovet av lokalvärme med ångan. Bränslet för ångproduktionen kan vara allt från biorelaterade bränslen i skogsindustrin och brännbara restgaser i stålindustrin till olja, gasol, kol och el. Ångproduktion sker också till en del i avgaspannor. Andra industrier har ett internt distributionssystem för hetvatten, antingen hopkopplat med ett fjärrvärmenät i kringliggande samhälle eller anpassat helt till den egna verksamheten. Med ett hetvattensystem finns betydligt större möjligheter att utnyttja processernas restvärme. Utöver de distribuerade systemen finns ofta strålningselement för el eller gas, vanliga olje- eller elpannor, men även värmepumpar för bergvärme eller restvärmeutnyttjande.

I allmänhet finns stora pengar att spara genom en noggrann analys av lokalvärmebehov, möjligheter att tillföra energi i form av restvärme samt möjligheter för samverkan med befintliga fjärrvärmesystem.

För ytterligare information om fjärrvärme se Svensk Fjärrvärmes hemsida.

Värmeproduktionsanläggningen har till uppgift att tillgodose industrins lokaler och processer med värme i form av exempelvis ånga, hetvatten eller hetolja. Man skiljer som regel mellan varm- och hetvattenanläggningar och ångkraftanläggningar. De viktigaste komponenterna i värmeproduktionsanläggningen är pannor, brännare, skorsten och värmedistributionssystem. Utöver dessa komponenter krävs även andra komponenter för att anläggningen skall fungera tillfredsställande, till exempel pumpar, fläktar och expansionssystem. Genom att följa det verkliga behovet av värme, samt genomföra ett antal energisparåtgärder kan behovet för energi för värmeproduktion minskas.
 

Varmvattenpannor

I en panna överförs värmeenergin från förbränningen till värmesystemets vatten. Pannor kan delas in i två typer baserat på dragförhållandet i eldstaden: undertryckseldade pannor och övertryckseldade pannor. I undertryckseldade pannor råder lägre tryck i pannans eldstad än utanför pannan. I undertryckseldade pannor med självdrag skapas ett naturligt drag genom pannan genom att gaserna i skorstenens botten är lättare än luften utanför. I undertryckseldade fläktpannor skapas draget av en fläkt som är placerad mellan pannan och skorstensfoten. I övertryckseldade pannor skapar brännarens fläkt ett övertryck i pannan. Således är det brännarfläkten som trycker rökgaserna genom pannan till skorstenen.

Pannorna kan också delas in baserat på eldstadens utformning. Mindre pannor är ofta gjutna eller gjorda i stålplåt. Vid effekter över ett par megawatt övergår man som regel till vattenrörspannor. Gjutna pannor består som regel av flera likadana sektioner som kopplas samman till en enhet vid gavlar och framstycken. Vattenrörspannor liknar vattenrörsångpannor till konstruktionen. De kännetecknas av att de vattenförande delar som är värmeöverförande består av tuber runt vilka rökgaserna strömmar.

Skorstenen i värmeanläggningar

Skorstenen i en värmeanläggning har flera uppgifter. Skorstenen behövs för att transportera bort rökgaserna till en punkt där de kan släppas ut i det fria. I system med självdrag behövs skorstenen även för att alstra nödvändigt drag. En skorsten som finns i en byggnad måste vara tät och provtryckas vid så kallad täthetsprovning. Det är även av vikt att skorstenar utomhus är täta för att undvika att rökgasernas temperatur sjunker. Alltför låga rökgastemperaturer kan leda till kondens, vilket i sin tur ökar risken för korrosion.