År 2020 ska EU:s energianvändning ha effektiviserats med 20 %. Ett sätt att uppnå detta är att ställa så kallade ekodesignkrav på vissa produkter i lagen om ekodesign, se Energimyndighetens hemsida.

Detta innebär att dessa produkter måste ha en viss energi- och resurseffektivitet för att få användas inom EU. Än så länge har 13 produktgrupper fått ekodesignkrav, se diagram, vilket beräknas innebära en sammanlagd energieffektivisering i EU på ca 383 TWh/år till år 2020. 

Ekodesigndirektivet trädde i kraft redan år 2005 och implementerades i svensk lagstiftning 2008. Direktivet revideras 2009 och utökades då från att gälla energianvändande produkter till att gälla alla energirelaterade produkter. Sådana produkter använder inte själva energi, men de påverkar den totala energianvändningen, som fönster på ett hus eller däcken på en bil.
Ekodesigndirektivet ska förbättra produkternas miljöprestanda under hela livscykeln. Kraven fungerar som ett golv för att förbjuda och ta bort de allra sämsta produkterna på marknaden sett ur ett energiperspektiv. Kraven tas fram genom en livscykelanalys där produktens energianvändning i användarfasen ska vara den största delen för att produkten ska bli aktuell för ekodesign.

Energimyndigheten är tillsynsmyndighet för ekodesigndirektivet. Det innebär att Energimyndigheten genomför provningar och utfärdar vitesförelägganden för produkter som inte uppfyller lagkraven.